Du lät mig stå vid bron, jag kunde inte röra mig framåt eller bakåt. Allt hände så snabbt...

Jag minns vad du frågade, ”Vill du klappa eller vill du gå i vattnet? En fråga som inte var meningsfull, jag var bara ett barn!

Jag kunde inte välja, vad skulle jag göra nu? Sen såg jag min chans, kastade min cykel på gatan och sprang så fort jag kunde till ett hus runt ryggen. Jag vet inte om han fortfarande är där.

Han hade två cykelväskor, jag glömde aldrig. Då ska du veta hur rädd jag var.

Med hjärtslag, hem varje dag från skolan. Och ser alltid långt före mig om jag såg de där cykelväskorna igen.

Loading full article...
Cheers
Gift
Boost
Share to Whatsapp Share to Facebook Share to Pinterest Share to Twitter Share to Telegram Share to LinkedIn Share to Reddit Share with Email

Je weet wel...Karin!
Vreselijk, onbegrepen zielen die daardoor anderen onderuit gaan halen, in en in triest
Reply
The Original Enrique
@Je weet wel...Karin! Ja, echt triest want het tekent wel voor een groot deel je leven. Dank voor je lieve reactie! ❤️
Reply
More replies (1)
marijke
ik rem dan niet voor jou af!! Moordneigingen krijg je dan toch.......💖
Reply
The Original Enrique
@marijke, jij kunt gedachten lezen! Daar komt 't wel op neer idd. Dank je wel! 💝
Reply
More replies (2)
Hans van Gemert
Heel naar, dit soort situaties!
Reply
The Original Enrique
@Hans van Gemert, zeker en je vergeet het nooit! Dank je wel!
Reply